"Det var inte bröllopsklockorna som ringde, det var varningsklockorna..."


I söndags var jag och tog några öl med en kille från den där nätdejtingsidan. Vi hade snackat på MSN en del och på Skype (fast utan kamera). Vi är väldigt lika på många plan, har samma åsikt om de flesta saker. Jag hade ju sett ett foto på honom, och tänkte att även om han inte är jättesnygg direkt så är det väl en sak som man kan ha överseende med. Jag hade fel.

Det var en del saker som jag störde mig på lite grann (Varningsklockor!) innan vi träffades, t ex att han stavar sitt förnamn med z (Varför?), att han verkar vara lite snål (Han vill inte ringa mig eftersom det blev dyrt. Seriöst, hur länge hade han tänkt att vi skulle snacka? Det var han som tjatade om att vi skulle snacka i telefon, då får väl han vara den som ringer upp. Jag menar, det är ju inte så att jag är överdrivet förtjust i att prata i telefon...) och att han är lite väl präktig. Men vi har ju alla våra fel, gäller ju bara att det är fel man kan ha överseende med...

Vi träffades på Stortorget och jag ljuger ju om jag säger att jag inte blev besviken. Jag kan leva med att han inte var jättesmal, men han var så töntig och präktig. Jag hade föreställt mig att han skulle vara lite tuffare. Han blev liksom mer mjäkig och torr när man fick ett ansikte på honnom. Vi satte oss på ett ställe mittemot Hansa, drack Cruzcampo (bästaste ölen efter Alhambra!) och snackade. Det är konstigt att de saker som man tycker är ok innan man har träffats kan vara de som man stör sig på som tusan när man ses. Han började komma med meningar som "Om du och jag var tillsammans så skulle ju vilja att vi bodde på landet" och "Om du var min tjej så skulle jag inte vilja att du..." (Fint att ställa krav första gången man ses, det gör mig inte alls obehaglig till mods). Han sa att det tråkigaste han hade läst på gymnsiet var Naturkunskap B (Seriöst?) och jag vet inte varför men jag ville bara ersätta hans näsa och mun med ett gristryne, det hade liksom passat hans ansikte.

Det värsta är att han hade sagt på MSN innan att jag säkert var en sån där "ytlig, snygg tjej som gillar schtekare". Och jag tycker verkligen inte att det är så, definitivt inte den biten om att gilla schtekare iallafall. Och jag avskyr att bekräfta hans fördomar om mig, men jag vill verkligen inte träffa honom igen. När jag kom hem så hade fått sms från honom, han frågade om jag tyckte att kvällen hade varit bra eller anus. Har god lust att bara svara "Anus" men jag är för snäll. Så jag har inte svarat alls, vet inte vad jag ska säga. Och nu känner jag mig ytlig och elak. En sak är säker iallafall, det blir ingen mer nätdejting för mig. Ever.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0