Mardrömsdejterna

Det här är så jävla pinsamt och förmodligen ingenting man borde skriva om man någonsin vill gå på dejt igen. Men på allmän begäran, here we go...

För några månader sen var Petra och jag på korridorsfest i Lund med efterföljande utgång på Ariman och Myntha. På Myntha träffade jag en kompis till Petra, Jakob. Han är från Östermalm, kommer om en familj som ägde i princip hela söder en gång i tiden, pluggar ekonomi och är helt enkelt väldigt välartad. Han tyckte att jag såg tuff ut i min skinnjacka. Har aldrig hänt förut att någon tycker det. Vet inte om jag ska vara nöjd eller känna mig skabbig. Det lutar åt skabbig. Vi bestämde att vi skulle ta en öl på Möllan på påskdagen. Ett, skulle det visa sig, inte helt lyckat val av dag.

Vi satt på Nyhavn och drack öl, och jag lyckades blli snorfull. Hade festat tre dagar i sträck och inte ätit ordentligt så fyra öl blev alldeles för mycket. Eftersom jag var lite nervös så häver jag dessutom ur mig en massa saker som man inte borde berätta för någon man vill träffa igen. Jag är en total katastrof när det gäller dejter. Vi gick iallafall hem till mig efteråt och satt och lyssnade på musik och kollade på kvarteret Skatan (Han verkade inte alls speciellt road av Kåta Gun? Väldigt märkligt), och efter ett tag känner jag det snurrar lite för mycket och att jag måste spy. Tror jag gjorde ett bra intryck där. Verkligen.

Konstigt nog blev det iallafall en dejt till. En dejt som jag borde ha avstyrt redan på eftermiddagen när jag känner att jag har ruggigt ont i magen (Har en förmåga att glömma att jag faktiskt inte tål laktos speciellt bra). Eftersom vi inte skulle ses förrän vid nio så åker jag in till Lund för att umgås med Petra lite. Planen var att ta en glass, men det var kallare än vad vi trodde så det blev öl på Ariman istället. Så, några öl med Petra och några med Jakob. En inte helt ok kombo med min redan halvtaskiga mage.

När Ariman stänger vid ett så har jag missat bussen hem så jag fick övernatta hos Jakob. Vid det här laget har jag sjukt ont i magen. Lyckades iallafall somna. Vaknar på morgonen av att det smäller till. Högt. Förstår först inte vad det är som har hänt, men inser snart att det är jag som har lagt av en jättebrakare. Borrar ner huvudet i kudden och låtsas sova, vansinnigt pinsamt. Ligger stilla en långstund och överväger att försöka smyga därifrån, men jag ligger innerst i sängen, mot väggen, så jag måste kravla över Jakob om jag ska ta mig ut. Chansen att Jakob inte vaknar då är minimal. Så somnar om, och det händer igen. Och igen. Jag dör lite. Det var en rätt så stel stämning sen på morgonen när vi gick upp. Vi drack lite kaffe och sen åkte jag hem till Malmö. Och nä, vi hörs inte längre. Det där var spiken i kistan. Verkligen.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0