liveteftertrettio

Låg och solade tidigare idag, lyssnade på Thåström och blev så galet nostalgisk. För några år sen fick jag ett mail från W som jag delade lägenhet med ett tag i Spanien. Han skrev Av någon anledning tänker jag alltid på dig när jag hör den här låten och bifogade det här youtubeklippet:







Det är nog den finaste "komplimang" jag har fått. Har lovat mig själv att bara lyssna på den 10 gånger i sträck. Sen får det räcka.

Det är konstigt det där med att det inte alltid är ömsesidigt. Jag hade ingen aning. Jag var bara den naiva och rätt oförstörda tjugoåringen, han sex år äldre än mig och jävligt tuff. Det föll mig aldrig in...

Världens komplimang iallafall.