Måtte djävulen ta alla män
Tycker att det är lite märkligt det där med män och ketchupeffekt. Först så händer absolut ingenting, och sen sms:ar/msn:ar man med 4-5 st samtidigt och har nästan lite dåligt samvete för det under några dagar. Sen på en dag försvinner alla och man sitter där med totalt stiltje igen. Rätt åt mig kanske?
Efter fettobildsincidenten så frågade Bens kompis på msn dagen efter om jag var mer avslappnad nu. WTF liksom? Tror fan att man är spänd om ens tedejt börjar snoka reda på tjockisbilder på datorn. Tio minuter jävligt stel konversation följde och sedan dess har vi inte hörts. Lika bra men det stör mig som fan att det är han som dissar mig.
Jag skulle ha träffat en kille från dejtingsidan på onsdag, jag är inte överdrivet intresserad (Han dricker inte öl för att det är för beskt. Vi kan omöjligt komma bra överens) men jag tänkte att visst, vi kan ju ses. Men igår så visade det sig att han snackar med en av mina bästa kompisar på dejtingsidan och att de precis har addat varandra på msn. Och det är väl inget direkt fel i det, men om jag hade liten lust att träffa honom innan så är den obefintlig nu. Och eftersom jag ändå håller på och gör mig av med nätdejter så har jag bestämt mig för att ditcha den tredje också.
Och snyggingen från KB tar i genomsnitt fem timmar på sig att svara på sms. Och då är man antingen inte intresserad eller så spelar man något leka-svårfångad-spel. Och sånt orkar jag inte med. Jag menar inte att man måste svara på sms med en gång (jag gör det rätt sällan själv), men om jag har mobilen till hands och svarar med en gång så har han ju med största sannolikhet mobilen tillgänglig då han får mitt sms. Så nu har jag svarat kort och utan gulligheter a la puss på de senaste av hans sms. Hehe, lika bra att det inte blev något med det förmodligen eftersom det hade kunnat bli lite pinsamt att förklara att ljög när jag sa ja då han frågade om jag var "typ 27 år".
Så på någon dag är alla borta och jag börjar känna mig lätt hatisk mot manssläktet. Jag avskyr att bli dissad. Att jag försöker avfetta mig till semestern om en vecka och är konstant hungrig bidrar förmodligen också rätt mycket till min något aggressiva sinnestämning.
Efter fettobildsincidenten så frågade Bens kompis på msn dagen efter om jag var mer avslappnad nu. WTF liksom? Tror fan att man är spänd om ens tedejt börjar snoka reda på tjockisbilder på datorn. Tio minuter jävligt stel konversation följde och sedan dess har vi inte hörts. Lika bra men det stör mig som fan att det är han som dissar mig.
Jag skulle ha träffat en kille från dejtingsidan på onsdag, jag är inte överdrivet intresserad (Han dricker inte öl för att det är för beskt. Vi kan omöjligt komma bra överens) men jag tänkte att visst, vi kan ju ses. Men igår så visade det sig att han snackar med en av mina bästa kompisar på dejtingsidan och att de precis har addat varandra på msn. Och det är väl inget direkt fel i det, men om jag hade liten lust att träffa honom innan så är den obefintlig nu. Och eftersom jag ändå håller på och gör mig av med nätdejter så har jag bestämt mig för att ditcha den tredje också.
Och snyggingen från KB tar i genomsnitt fem timmar på sig att svara på sms. Och då är man antingen inte intresserad eller så spelar man något leka-svårfångad-spel. Och sånt orkar jag inte med. Jag menar inte att man måste svara på sms med en gång (jag gör det rätt sällan själv), men om jag har mobilen till hands och svarar med en gång så har han ju med största sannolikhet mobilen tillgänglig då han får mitt sms. Så nu har jag svarat kort och utan gulligheter a la puss på de senaste av hans sms. Hehe, lika bra att det inte blev något med det förmodligen eftersom det hade kunnat bli lite pinsamt att förklara att ljög när jag sa ja då han frågade om jag var "typ 27 år".
Så på någon dag är alla borta och jag börjar känna mig lätt hatisk mot manssläktet. Jag avskyr att bli dissad. Att jag försöker avfetta mig till semestern om en vecka och är konstant hungrig bidrar förmodligen också rätt mycket till min något aggressiva sinnestämning.
Kommentarer
Trackback
