Rebounder
Jag råkade hamna på en 22-årig killes blogg (Ok då, jag snokade) för en liten stund sen. Han blev dumpad av sin flickvän för några månader sen. Det tog några veckor innan han träffade en ny tjej och blogginläggen har fram tills för några dagar sen handlat om hur fantastisk hon är, att han visste att det skulle vara de två sen första gången han såg henne etc. I januari handlade hans inlägg om exet, hur mycket han älskade henne, deras framtid...
Och jag sitter här och är jätteförvånad. Först och främst över att en kille som pluggar till officer (ok, fördomar men jag min uppfattning är att det är en ganska macho utbildning med mycket jargong) är så lovesick och berättar om det på en blogg. Det iofs rätt positivt, så förvåningen är kanske bra. Men att han som ändå måste vara en rätt smart kille inte själv inser att det kanske inte är kärlek, utan bara rebounding. Sådana killar skrämmer mig (och tjejer med), de som inte kan leva själva utan måste höra ihop med någon. Jag trodde att det nästan uteslutande var tjejer som var såhär men jag har kanske fel. Anyways, man ska akta sig för nydumpade personer, och de som vill att allting skall gå så fruktansvärt snabbt. Jag tror inte att man kan veta efter två veckor att det här är mitt livs kärlek, vi skall vara tillsammans för alltid blablabla. Man går iallafall inte ut med det på en blogg. I A:s fall tror jag att det handlar om sårad stolthet och bekräftelse. Men jag kanske har fel, vi kan ju hoppas på det.
Nu verkar det inte gå så bra för A iochförsig och de senaste inläggen handlar om att det är upp till henne nu att visa att hon vill honom. Jag vet inte om jag har missat något, är det mer värt för att man skiver det på en blogg? Det kanske är bättre att prata med varandra istället för att kommunicera via bloggar. Men hey, vad vet jag, jag har inte haft ett ordentligt förhållande på fyra år...
Nämen, om man skulle snoka lite mindre kanske...
Och jag sitter här och är jätteförvånad. Först och främst över att en kille som pluggar till officer (ok, fördomar men jag min uppfattning är att det är en ganska macho utbildning med mycket jargong) är så lovesick och berättar om det på en blogg. Det iofs rätt positivt, så förvåningen är kanske bra. Men att han som ändå måste vara en rätt smart kille inte själv inser att det kanske inte är kärlek, utan bara rebounding. Sådana killar skrämmer mig (och tjejer med), de som inte kan leva själva utan måste höra ihop med någon. Jag trodde att det nästan uteslutande var tjejer som var såhär men jag har kanske fel. Anyways, man ska akta sig för nydumpade personer, och de som vill att allting skall gå så fruktansvärt snabbt. Jag tror inte att man kan veta efter två veckor att det här är mitt livs kärlek, vi skall vara tillsammans för alltid blablabla. Man går iallafall inte ut med det på en blogg. I A:s fall tror jag att det handlar om sårad stolthet och bekräftelse. Men jag kanske har fel, vi kan ju hoppas på det.
Nu verkar det inte gå så bra för A iochförsig och de senaste inläggen handlar om att det är upp till henne nu att visa att hon vill honom. Jag vet inte om jag har missat något, är det mer värt för att man skiver det på en blogg? Det kanske är bättre att prata med varandra istället för att kommunicera via bloggar. Men hey, vad vet jag, jag har inte haft ett ordentligt förhållande på fyra år...
Nämen, om man skulle snoka lite mindre kanske...
Kommentarer
Trackback
