Vadet
Jag började skriva ett utkast där jag beskrev den senaste dejten, eller de två senaste dejterna för att vara korrekt. Men det är fortfarande så pinsamt så jag avvaktar lite med att publicera det. Istället tänkte jag berätta om vadet.
I juni förra året blev jag dissad av en kille som jag ville ha. Och med "ville ha" så menar jag nog egentligen inte att jag var sådär jätteförälskad i honom. Men han är punkig, jättego och jättetattuerad, och så några piercingar på det. Och jag vet att mina föräldrar skulle få spel om de såg honom, speciellt min pappa. Och det hade varit så fantastiskt kul (Och av det kan man dra följande slutsats; låt era barn få ha sina tonårsrebellfaser annars kommer det i 30-årsåldern och det vill man inte, iallafall inte om man heter Per och kommer få en väldigt tattuerad svärson en dag). I vilket fall så hände det efter att han hade varit på Sweden Rock och eftersom jag inte riktigt kan hantera det här med att bli dissad så blev jag toksur. När jag och Caroline sen pimplade rose som vanligt på kvällen så hävde jag ur mig att jag inte ska ligga med någon mer under 2009 varpå Caroline viker sig dubbel av skratt and the bet was ON.
Och det gick helt fantastiskt bra för mig (Fast det där med fantastiskt kan kanske diskuteras, det var ett väldigt tråkigt halvår) ändå fram till dan innan nyårsafton. Vi gick ner till Belle Epoque, drack julöl (Den var på rea! Ölrea är bra :D) och hade vansinnigt trevligt helt enkelt. Efter någon timme kommer ett gäng killar in genom dörren och en av dem är snygg, riktigt snygg. Lite för för snygg för mig (Jag blir alltid blyg och säger konstiga saker alternativt ingenting alls i sällskap med snygga personer som jag vill hångla upp) och dessutom var jag övertygad om att han var gay, förmodligen på grund av mustaschen. Så jag snackade med någon musiklärare från Stockholm, drack öl och tänkte inte så mycket på honom tills Caroline började hooka upp med hans kompis. Helt plötsligt stod jag och pratade med mustachkillen och det gick så bra, inga konstigheter alls från min sida utan vi hade bara kul. Så, det slutade med att jag och Mustaschen smög ut, lika smidigt som en mindre elefant, från Belle Epoque och musikläraren som precis hade köpt en öl till mig och så begav oss till Crown. Ett mycket intressant ställe det där, vi klarade ca tio minuter innan vi gick vidare. Efter att ha stannat till för efterfest vid Konserthuset så tog jag till slut med mig Mustaschen hem, han var söt och förmodligen bara bi. Eller så är jag väldigt manlig....
När vi kommer innanför dörren så tycker jag att det luktar lite kattkiss i sovrummet, men förmodligen är det bara som jag är nojjig och har slarvat lite med att rensa Linas låda. Nåja, vi kryper ned i sängen och när jag sträcker ut mig så känner jag att det blir alldeles kallt och blött på ena foten. Jag ligger i sängen jämte en av de absolut snyggaste killarna jag har träffat och så har katten kissat i sängen. Jag blir lätt panikslagen och ligger helt stilla i några sekunder medans jag funderar över alternativen, ska jag låtsas som ingenting och försöka krypa lite närmare honom till hans sida av sängen eller ska jag berätta som det är? Till slut så säger jag att vi ska nog gå och lägga oss i gästrummet istället. Så fruktansvärt, jävla pinsamt! Väl i gästrummet så ligger vi så nära varandra i min 1.05 säng att det är ju stört omöjligt att inte förlora vadet. Så, jag skyller det på Lina, hade hon inte drabbats av tillfällig demens och inte hittat till toaletten så hade jag och Mustaschen bara kunnat ligga och prata och pussas lite, så som det var tänkt från början. Kattjävel.
I juni förra året blev jag dissad av en kille som jag ville ha. Och med "ville ha" så menar jag nog egentligen inte att jag var sådär jätteförälskad i honom. Men han är punkig, jättego och jättetattuerad, och så några piercingar på det. Och jag vet att mina föräldrar skulle få spel om de såg honom, speciellt min pappa. Och det hade varit så fantastiskt kul (Och av det kan man dra följande slutsats; låt era barn få ha sina tonårsrebellfaser annars kommer det i 30-årsåldern och det vill man inte, iallafall inte om man heter Per och kommer få en väldigt tattuerad svärson en dag). I vilket fall så hände det efter att han hade varit på Sweden Rock och eftersom jag inte riktigt kan hantera det här med att bli dissad så blev jag toksur. När jag och Caroline sen pimplade rose som vanligt på kvällen så hävde jag ur mig att jag inte ska ligga med någon mer under 2009 varpå Caroline viker sig dubbel av skratt and the bet was ON.
Och det gick helt fantastiskt bra för mig (Fast det där med fantastiskt kan kanske diskuteras, det var ett väldigt tråkigt halvår) ändå fram till dan innan nyårsafton. Vi gick ner till Belle Epoque, drack julöl (Den var på rea! Ölrea är bra :D) och hade vansinnigt trevligt helt enkelt. Efter någon timme kommer ett gäng killar in genom dörren och en av dem är snygg, riktigt snygg. Lite för för snygg för mig (Jag blir alltid blyg och säger konstiga saker alternativt ingenting alls i sällskap med snygga personer som jag vill hångla upp) och dessutom var jag övertygad om att han var gay, förmodligen på grund av mustaschen. Så jag snackade med någon musiklärare från Stockholm, drack öl och tänkte inte så mycket på honom tills Caroline började hooka upp med hans kompis. Helt plötsligt stod jag och pratade med mustachkillen och det gick så bra, inga konstigheter alls från min sida utan vi hade bara kul. Så, det slutade med att jag och Mustaschen smög ut, lika smidigt som en mindre elefant, från Belle Epoque och musikläraren som precis hade köpt en öl till mig och så begav oss till Crown. Ett mycket intressant ställe det där, vi klarade ca tio minuter innan vi gick vidare. Efter att ha stannat till för efterfest vid Konserthuset så tog jag till slut med mig Mustaschen hem, han var söt och förmodligen bara bi. Eller så är jag väldigt manlig....
När vi kommer innanför dörren så tycker jag att det luktar lite kattkiss i sovrummet, men förmodligen är det bara som jag är nojjig och har slarvat lite med att rensa Linas låda. Nåja, vi kryper ned i sängen och när jag sträcker ut mig så känner jag att det blir alldeles kallt och blött på ena foten. Jag ligger i sängen jämte en av de absolut snyggaste killarna jag har träffat och så har katten kissat i sängen. Jag blir lätt panikslagen och ligger helt stilla i några sekunder medans jag funderar över alternativen, ska jag låtsas som ingenting och försöka krypa lite närmare honom till hans sida av sängen eller ska jag berätta som det är? Till slut så säger jag att vi ska nog gå och lägga oss i gästrummet istället. Så fruktansvärt, jävla pinsamt! Väl i gästrummet så ligger vi så nära varandra i min 1.05 säng att det är ju stört omöjligt att inte förlora vadet. Så, jag skyller det på Lina, hade hon inte drabbats av tillfällig demens och inte hittat till toaletten så hade jag och Mustaschen bara kunnat ligga och prata och pussas lite, så som det var tänkt från början. Kattjävel.
Kommentarer
Trackback
