liveteftertrettio

Jag är så jäkla trött och förkyld. Och så är jag hångelsugen som tusan också. Det är en väldigt dålig kombination. Risken att hångla upp någon man kommer ångra satan dagen efter känns överhängande (Alternativt tvångla någon. Har inte hänt sen 2007). Tydligen snackade jag med någon kille som heter Kristoffer på KB i fredags, man kanske skulle svara på hans sms ändå...En annan sak som är jobbig med förkylningen från helvetet är att jag inte kan bestämma mig för om jag ska ett glas vin eller hostmedicin (Tillsammans kan de tydligen ge andningssvårigheter) så nu sitter jag utan vare sig vin eller medicin.

Nätdejten som stavar sitt namn med z (huu) samt har vissa grisliknande ansiktsdrag  smsade för några dagar sen och frågade vad han hade gjort för fel, varför jag inte ville vara hans vän längre. Jobbig situation det blev nu. Ska fundera på hur jag ska lösa det.

Angående föregående inlägg, allra helst vill jag ju ha en lång, lagom androgyn man. Som Caroline sa för några veckor sen "Han borde du ju tycka är snygg Sara, han ser bögig ut".

Nu ska jag ta min sjuka katt under armen och gå sova i ett dygn eller så.

Jag vet att jag kan låta krävande i mina inlägg men jag är ganska enkel egentligen. Det finns en del egenskaper jag tycker att män skall ha för att vara liggbara:

• Snyggt klädd dvs tighta jeans, Converse, t-shirts, cardigan osv (Snedlugg och mustasch är ett plus). Inga jävla loafers!
• Relevant utbildning inom valfritt naturvetenskapligt område, gärna ingenjör.
• Bra musiksmak; Punk/60-talsrock/Indie/Folk rock/Rock
• Tycka om konserter, festivaler, dricka öl på Möllan, dra ut på äventyr
• Gillar vin, öl, mat och sånt där
• Ej kattallergiker

Ska det  vara så svårt att hitta? Tycker verkligen inte att det är några orimliga krav...

I söndags var jag och tog några öl med en kille från den där nätdejtingsidan. Vi hade snackat på MSN en del och på Skype (fast utan kamera). Vi är väldigt lika på många plan, har samma åsikt om de flesta saker. Jag hade ju sett ett foto på honom, och tänkte att även om han inte är jättesnygg direkt så är det väl en sak som man kan ha överseende med. Jag hade fel.

Det var en del saker som jag störde mig på lite grann (Varningsklockor!) innan vi träffades, t ex att han stavar sitt förnamn med z (Varför?), att han verkar vara lite snål (Han vill inte ringa mig eftersom det blev dyrt. Seriöst, hur länge hade han tänkt att vi skulle snacka? Det var han som tjatade om att vi skulle snacka i telefon, då får väl han vara den som ringer upp. Jag menar, det är ju inte så att jag är överdrivet förtjust i att prata i telefon...) och att han är lite väl präktig. Men vi har ju alla våra fel, gäller ju bara att det är fel man kan ha överseende med...

Vi träffades på Stortorget och jag ljuger ju om jag säger att jag inte blev besviken. Jag kan leva med att han inte var jättesmal, men han var så töntig och präktig. Jag hade föreställt mig att han skulle vara lite tuffare. Han blev liksom mer mjäkig och torr när man fick ett ansikte på honnom. Vi satte oss på ett ställe mittemot Hansa, drack Cruzcampo (bästaste ölen efter Alhambra!) och snackade. Det är konstigt att de saker som man tycker är ok innan man har träffats kan vara de som man stör sig på som tusan när man ses. Han började komma med meningar som "Om du och jag var tillsammans så skulle ju vilja att vi bodde på landet" och "Om du var min tjej så skulle jag inte vilja att du..." (Fint att ställa krav första gången man ses, det gör mig inte alls obehaglig till mods). Han sa att det tråkigaste han hade läst på gymnsiet var Naturkunskap B (Seriöst?) och jag vet inte varför men jag ville bara ersätta hans näsa och mun med ett gristryne, det hade liksom passat hans ansikte.

Det värsta är att han hade sagt på MSN innan att jag säkert var en sån där "ytlig, snygg tjej som gillar schtekare". Och jag tycker verkligen inte att det är så, definitivt inte den biten om att gilla schtekare iallafall. Och jag avskyr att bekräfta hans fördomar om mig, men jag vill verkligen inte träffa honom igen. När jag kom hem så hade fått sms från honom, han frågade om jag tyckte att kvällen hade varit bra eller anus. Har god lust att bara svara "Anus" men jag är för snäll. Så jag har inte svarat alls, vet inte vad jag ska säga. Och nu känner jag mig ytlig och elak. En sak är säker iallafall, det blir ingen mer nätdejting för mig. Ever.

I helgen lånade jag ut min lägenhet till min moster och några vänninor till henne och flyttade in hos Caroline i några dagar. På lördagkvällen skulle jag, Petra och Katarina till först förfesta hos K och sen vidare till Debaser. Jag hade missat att köpa öl/vin så jag tog en förpackning apelsinjuice och hällde i vodka som jag kunde ta med mig till Katarina sen.

Men så blev det så att Petra gick tog den alternativa vägen från Konserthuset till Davidshall via Värnhem. Det ösregnade så  bestämde vi oss för att ha förfesten hos mig på Värnhem istället. Eftersom pumorna hade bjudit mig på öl och bubbel innan de drog iväg till Carib Kreol så drack jag bara upp ca hälften av groggen i juiceförpackningen. Så när vi skulle ner till Debban ställde jag in resten i kylskåpet. Jag inser ju nu i efterhand att det var dumt.

När jag kom hem på söndagen så tyckte jag att några av pumorna verkade lite väl glada. När de hade åkt hem och jag öppnade kylskåpsdörren för att fixa lite frukost till mig själv så såg jag att min grogg var borta. Först tyckte jag att det var hysteriskt kul men sen kom jag på att några av dem kanske skulle köra hem från Centralen i Jönköping, och då är det ju ytterst olämpligt att ha börjat dagen med vodka. Var tvungen att ringa moster och fråga vem som hade druckit upp min grogg. Monk tyckte att jag skull kräva att de ersatte mig för vodkan, men kunde inte riktigt  med det.

Mitt nick på den där nätdejtingsidan är twosouls. Det är en alldeles fantastisk låt med Christian Kjellvander, som är väldigt "jag". Jag borde ju dock ha tänkt steget längre när jag valde nick och insett att jag skulle få en massa nonsensmail om två själar som möts på nätet/i natten/fan vet var av totalt intelligensbefriade män.


blue_sky skrev:
--------------------------------
Is it true that we could have two souls in one body ? Like two sides of the moon. We know the dark side but we never see it.
I guess main question should be that could we have one main soul in two body ? Like two lovers share the same soul... Harmony of the feelings....

What do you think ?



twosouls skrev:
--------------------------------
Well, i'm not really into the soul mate thing. Two Souls is song by swedish singer/songwriter Christian Kjellvander, one of my favourite songs actually. It's just "me". I don't think we can have two "souls" (I'd prefer using the word "personalities" here), without being totally schizophrenic. The song is about being ambivalent, not having a personality disorder.


Väntar med spänning på svar. Osäker på om det kommer.

Igår var en sån där riktigt bra dag helt enkelt. Först gick allt iofs tokfel, min bankdosa drunknade och efter en mängd förvecklingar så blev konsekvensen att jag mötte upp Petra på stan. Vi kollade i käkade, drog runt och kollade i affärer (mest skor) och gick sedan vidare till Basement på Väster där vi drack 29 kronorsöl. Lite för många öl för att det skulle kännas helt ok att gå på dejt sen.

Vid åtta skulle jag träffa Rödstrumpan på Möllan. Jag var lagom sen, ca 20 min. Han smsade innan och sa att han skulle ha på sig en rosa kråsskjorta, jag var jävligt nervös för jag var inte helt hundra på att det var ett skämt. Vem vill sitta på Metro med en man iförd rosa kråsskjorta liksom? Petra kom med den briljanta iden att jag skulle låtsas vara personlig assistent om han mot förmodan skulle dyka upp i rosa skjorta. Men det gjorde han inte, mörka jeans, vita converse och en vit långärmad tröja med blå ränder istället. Väldigt snyggt. Och väldigt snygg man.

Vi snackade en massa skit, drack Brooklyn, det kom fram en massa människor och frågade om vi var syskon eftersom vi tydligen var lika (Kändes rätt så disturbing, faktiskt) "Nähe....men ett tips bara, kolla upp det där noga innan ni gör nått mer", ett äldre bögpar började stöta på Rödstrumpan och vill att vi skulle följa med på bögsvartklubb och snygga Robert med mustaschen (Som jag inte har träffat sen jag förlorade det där vadet dan före nyårsafton) satte sig vid bordet jämte oss. En väldigt otippad men fantastiskt rolig måndag helt enkelt.

Addade väldigt snygga KB-mannen på facebook. Han är ännu snyggare än vad jag kom ihåg. Alldeles för snygg. Önskar att han var lite fulare. Han är också väldigt nysingel.

Inte ok.

Har träningsvärk överallt och är bakfull. Inte heller ok.

Jag vill byta sexuell läggning. Nu tack.

Jag förstår mig inte på män. Och jag är trött på att alltid vara förvirrad. Om man mailar lite fram och tillbaka med mycket snygg man som man hittade på KB en natt för länge sen och det första mailet avslutades med "sköt om dig" (Värt att notera är att den mycket snygga mannen mailade mig först). Och sen typ en sådär tio mail senare så avslutas ytterligare ett mail med "sköt om dig". Är det en diss då? Jag tänker för mycket va?

Jag tolkade det så, önskade honom en fin sommar och skrev att vi kanske ses på KB eller Debban nån kväll. Men nu vet jag inte, han kanske inte alls menade det som en diss och istället uppfattar mig som dissig. Tänker för mycket var det ja...


För övrigt så blev jag mycket nöjd när jag såg bilder på facebook innan idag på en tjej som är ett år yngre än mig. Hon såg ut att vara tio år äldre (lite tjock, enorma påsar under ögonen och allmänt sliten/skabbig look). Skadeglädjen är tamejfan den enda sanna glädjen.

Det här är så jävla pinsamt och förmodligen ingenting man borde skriva om man någonsin vill gå på dejt igen. Men på allmän begäran, here we go...

För några månader sen var Petra och jag på korridorsfest i Lund med efterföljande utgång på Ariman och Myntha. På Myntha träffade jag en kompis till Petra, Jakob. Han är från Östermalm, kommer om en familj som ägde i princip hela söder en gång i tiden, pluggar ekonomi och är helt enkelt väldigt välartad. Han tyckte att jag såg tuff ut i min skinnjacka. Har aldrig hänt förut att någon tycker det. Vet inte om jag ska vara nöjd eller känna mig skabbig. Det lutar åt skabbig. Vi bestämde att vi skulle ta en öl på Möllan på påskdagen. Ett, skulle det visa sig, inte helt lyckat val av dag.

Vi satt på Nyhavn och drack öl, och jag lyckades blli snorfull. Hade festat tre dagar i sträck och inte ätit ordentligt så fyra öl blev alldeles för mycket. Eftersom jag var lite nervös så häver jag dessutom ur mig en massa saker som man inte borde berätta för någon man vill träffa igen. Jag är en total katastrof när det gäller dejter. Vi gick iallafall hem till mig efteråt och satt och lyssnade på musik och kollade på kvarteret Skatan (Han verkade inte alls speciellt road av Kåta Gun? Väldigt märkligt), och efter ett tag känner jag det snurrar lite för mycket och att jag måste spy. Tror jag gjorde ett bra intryck där. Verkligen.

Konstigt nog blev det iallafall en dejt till. En dejt som jag borde ha avstyrt redan på eftermiddagen när jag känner att jag har ruggigt ont i magen (Har en förmåga att glömma att jag faktiskt inte tål laktos speciellt bra). Eftersom vi inte skulle ses förrän vid nio så åker jag in till Lund för att umgås med Petra lite. Planen var att ta en glass, men det var kallare än vad vi trodde så det blev öl på Ariman istället. Så, några öl med Petra och några med Jakob. En inte helt ok kombo med min redan halvtaskiga mage.

När Ariman stänger vid ett så har jag missat bussen hem så jag fick övernatta hos Jakob. Vid det här laget har jag sjukt ont i magen. Lyckades iallafall somna. Vaknar på morgonen av att det smäller till. Högt. Förstår först inte vad det är som har hänt, men inser snart att det är jag som har lagt av en jättebrakare. Borrar ner huvudet i kudden och låtsas sova, vansinnigt pinsamt. Ligger stilla en långstund och överväger att försöka smyga därifrån, men jag ligger innerst i sängen, mot väggen, så jag måste kravla över Jakob om jag ska ta mig ut. Chansen att Jakob inte vaknar då är minimal. Så somnar om, och det händer igen. Och igen. Jag dör lite. Det var en rätt så stel stämning sen på morgonen när vi gick upp. Vi drack lite kaffe och sen åkte jag hem till Malmö. Och nä, vi hörs inte längre. Det där var spiken i kistan. Verkligen.

Men Sara, kan inte du göra mig en tjänst och kolla vad det är färg på glasen på McDonalds den här veckan på vägen hem? Jag vill inte missa nån färg för då blir det ju typ" Jaha, varför saknas det ett glas, var du tjock den veckan eller?".

Midsommarafton:

Hoppade på tåget upp mot Stockholm vid åtta på morgonen. Vid halv tio hällde vi upp första glaset rosévin, i barnmuggar med elefanter på. Jämte oss satt ett amerikanskt, lesbiskt par som passade på att fota det hela och lägga upp det på twitter. Fantastiskt.

Efter en rad missöden (Vilka bland andra innefattar att en 70-årig kärring snodde min väska med körkort, Visakort, glasögon...) så var vi framme på ön vid femtiden. Så oerhört vackert och idylliskt. Vi fick varsin öl och minglade runt lite bland de andra gästerna tills det var dags för kvällsmat några timmar senare. Alla hade väldigt olika men med spännande bakgrunder/yrken. Det var en jättekänd modell, en kille som bokar band som Aerosmith och Led Zeppelin i skandinavien, nån journalist, en fotograf, en tjej som jobbade på FN, nån som bodde i Frankrike...Efter maten gick vi ned till en liten dansbana där de även hade luftgevärsskytte, chokladhjul och pilkastning. Det var som i en film med Helena Bergström, så idylliskt! Vid ett så gick vi tillbaka till stugan där vi satte oss på trädäcket och lyssnade på musik, shottade vodka och drack öl till fyra-femtiden på morgonen.

Midsommardagen:

Drack kaffe, kollade på Jalla, Jalla och bara flöt omkring tills det var dags att bege sig in till Peters lägenhet på Kungsholmen. Tanken var att Peter skulle visa oss runt och ta med oss till en massa coola ställen på lördagkvällen. Vi frågade Jakob som bor i Stockholm över sommaren om han hade lust att haka på och det hade han. Men först skulle Petra, jag och Peter äta något så vi drog ned till en pub på Fridhemsplan. Medans vi satt och åt började Peter ställa märkliga frågor om Jakob, om han var en "sån där tuff kille" (vad det nu betyder?), varför han ville träffa oss. Ganska bisarra frågor om man känner Jakob eftersom han inte alls är speciellt tuff, utan mer väldigt snäll och mysig (Anledningen till Peters frågor är förmodligen att jag uttryckte mig lite klumpigt och sa att Jakob antagligen tycker mer om Petra än on mig. Vilket inte är så konstigt eftersom det är jag som har gjort bort mig totalt de gånger vi har träffats).

Efter maten är Peter helt plötsligt för trött för att hänga med, så det blir så att jag och Petra möter upp Jakob på Fridhemsplan och drar sedan vidare till East på Stureplan. East var inget vidare så vi gick snabbt vidare till Sturehof. Mycket märklig blandning av folk där. Jag och Jakob tappar bort Petra nästan det första vi gör, så vi går upp till baren längst och upp och väntar på att hon ska komma dit. Vilket hon inte har gjort efter en halvtimme, så då går vi ut till uteserveringen för att leta reda på henne.

Vi hittar Petra vid ett bord med en brokig skara människor, en amerikan som serut som en blandning mellan en lönnfet George Clooney och en pastor från Texas, två 21-åriga killar, en kvinna i 50-årsåldern med hennes ragg för kvällen (han var väldigt mjäkig, och gift) och lite annat folk. Vi stod där och hängde och drack öl, när de stängde föreslog Jakob att vi skulle gå till ett annat ställe. Var inget jättedrag där (midsommardagen jue) så amerikanen tyckte att vi kunde gå hem till honom och sjunga karaoke. Vi är alltså amerikanen (tror han hette Billy? Kan även ha varit Sam...), de två 21-åringarna (inte en susning om vad de hette), Petra, Jakob och jag.

Billy bor i en paradvåning på Karlavägen. Tio rum och han tror att han har fyra badrum. Hans fru bor i USA med de tre kidsen och är bara i Sverige varannan månad ungefär. Billy bjuder på 20-årig whiskey, öl och en massa snacks och visar oss runt. Lägenheten ser ut som något ur Extreme Home Makeover. Allt är cremefärgat, platt-tv i varje rum, barnen har dubbelsängar (pojkarnas rum var väldigt grabbiga, dotterns rosa my little princess must have a princess room).

Billy sjunger några rätt cheesy låtar (passar honom utmärkt iofs), och sen är det vår tur. Den ena 21-åringen börjar, det låter katastrofalt. Vi andra vägrar att sjunga efter det och Billy får ta några låtar till. Sen sjunger (mimar?) Jakob. Klockan är vid det här laget runt fem och jag och Jakob börjar bli trötta så vi bestämmer oss för att gå hem. Petra stannar kvar med 21-åringarna och Billy. Billy säger att vi allihopa kan sova över hos honom, men vi avböjer. Han bjuder in oss på brunch dagen efter.

Efter att vi har gått så blir Petra och killarna trötta. Killarna får sova i något rum, och Petra får sova i prinsessrummet. Eftersom Petra också är en prinsessa hämtar Billy en tiara åt Petra som han sätter på hennes huvud.

Söndag 27 juni

Vi möter upp Petra för frukost vid elvatiden. Petra berättar om prinsessrummet och att hon försökte leta upp Billy på morgonen för att säga hejdå och tacka för att hon hade sovit där, men att hon inte kunde hitta honom. Alldeles för stor lägenhet (och han låg förmodligen och sov i sitt rum, hade inte heller velat gå in i hans sovrum...).

Vi köper frukost och sätter oss i Observatorielunden i några timmar. Bara äter, pratar och njuter av att ligga ute i solen. Med frukosten fick vi varsin bok, den heter "När jag fyller 30 ska jag vara smal". Frukansvärt dålig bok. Jag var på toaletten när vi fick boken och trodde att det fanns flera titlar att välja på. Undrade om Jakob hade valt den till mig som en hint.

Jakob ska gå och jobba så jag och Petra börjar traska mot Söder där vi har tänkt dricka öl. Innan vi skiljs åt frågade vi Jakob om han kunde rekommendera något bra ställe. Han säger att Mosebacke är mysigt. Vi hör av oss till Jakobs kompis Kalle som bor på Söder som säger att han möter upp oss lite senare för att ta en öl ihop. När vi kommer till Slussen smsar vi Jakob och frågar om det var Mosebacke stället hette. Jakob svarar Mosse Backe. Så vi skickar ett sms till Kalle att vi kommer att sitta på Mosse Backe om om tio min och att han kan komma dit. När Kalle dyker upp lite senare så asgarvar han åt att vi har så dålig koll och tror att det heter Mosse Backe. Jakobs fel alltihop.

Efter ett tag joinar Sammi. Jag känner inte Sammi egentligen, men vi har mailat lite på den där nätdejtingsidan och hade bestämt att vi kunde ta en öl ihop på söndagen om vi hade tid. Jag är måttligt intresserad men tyckte att det kan ju vara kul att läta känna nytt folk, framförallt i Stockholm. Sammi hade nog inte räknat med att både Petra och Kalle skulle vara med. Sammi är hur som helst trevlig. Men helt ointressant som man. Vilket kanske inte är så konstigt. Och det är inget försök till antyda att jag är lesbisk el dyl, bara så att ni vet.

Kalle sticker iväge en stund för att möta upp en kompis, och jag och Petra går och letar efter ett ställe att käka på. Kalle joinar oss senare och visar oss runt på Söder. Till slut hamnar vi på Debaser Medis där vi dricker öl och inte alls vill åka hem. Kalle tycker att vi kan stanna och bo hos Jakobs (som han kallar Sweaty, mycket bisarrt smeknamn på J) föräldrar på Östermalm. Jag tror att det är något experiment från Kalles sida, han vill förmodligen se hur Jakobs föräldrar reagerar om vi dyker upp hemma hos dem. Jag är dessutom rädd för Jakobs mamma.

Vi avbokar biljetterna och frågar Peter om vi får sova hos honom några dagar till. Det är helt ok. Vid halv ett tar vi tunnelbanan hem. Medans jag duschar letar Peter upp Petras horoskop som han läser för henne. Trots att jag verkligen försöker att inte lyssna kan jag inte undvika att höra vissa delar. Om hur hur passionerade skorpioner är, sensuella....yada yada. Blir lätt illamående. Vansinnigt slemmig person Peter.

Måndag 28 juni

Vi börjar dan med frukost i Kronobergsparken på Kungsholmen och beger oss senare ner till Vasagatan för shopping/sightseeing (Hittade en snygg klänning på Weekday, mycket nöjd). När vi går förbi Hotel Sign så ser vi en kvinna som sitter på uteserveringen med en barnvagn. Tänker "Herregud, vilkent skabb!", precis när jag har gått förbi inser jag att det är Linda Rosing. Oväntat.

Peter har åkt tillbaka till Skärgården så det är bara hans roomie Antonio (Han som är agent för en massa band i norden) hemma. Han rekommenderar att vi går till F12 på kvällen. Är tydligen där man ska vara på måndagar och tisdagar. Vi fixar oss iordning och tar tuben till Kungsträdgården. I rulltrappan upp träffar vi tre killar; Terror, Paul och Erik. Terror är väldigt tattuerad och har på sig nån slags hjälm och massor av kajal (en man i min smak helt enkelt), Paul är är söt men iförd en märklig vinröd kavaj och Erik ser helt vanlig ut. De ska till en gaybar och frågar om vi vill hänga med. Det vill vi.

Killarna är inte gay men en av deras polare är, och han ska uppträda på gaybaren. Vi kollar på uppträdandet och sen sticker jag och Petra till F12 för att möta upp Magnus (22-årigt fd ragg som är en av anledningarna till att jag reggade mig på den där dejtingsidan. Jag måste sluta träffa unga män. Vet inte hur det blir så, det bara händer).
Vi bestämmer att vi ska träffa Terror & co senare för efterfest. På F12 är det väldigt mycket folk, vi lyckas beställa öl relativt snabbt genom att bonda med en vän till bartendern och börjar sen snacka med några väldigt unga men söta holländare. Vi hänger med holländarna, dansar med Magnus och jag träffar A med bloggen för första gång. Intressant.

När de stänger är det egentligen tänkt att vi ska hänga med holländarna på efterfest men eftersom Magnus bor på Karlberg som ligger nära Kungsholmen så hänger vi med honom i taxin. Terror & co bor också på Kungsholmen och de ska fixa efterfest på Norr Mälarstrand, vi bestämmer oss för att sticka dit när vi sagt hejdå till Magnus. Men först hänger vi med Magnus upp till slottet för lite sightseeing och det slutar med att vi sitter och snackar till fem på morgonen. Magnus berättar om Karlberg, att han ska plugga dinosuarievetenskap för att studentleg i Uppsala till hösten och att han samlar på McDonaldsglasen. Vi är trötta och hoppar efterfesten på Norr Mälarstrand och går till McDonalds för att köpa hamburgare som nattamat/frukost istället. Vi bestämmer att vi ska åka och bada med killarna dagen efter istället.


Tisdag 29 juni

Vaknar sent, och är trött och lite bakfull. Vi sätter oss i Kronobergsparken för frukost och lägger oss sen på filten och vilar. Killarna ringer och säger att de är i Saltsjöbaden och att vi borde komma dit. Vi är slitna och tycker att det blir för sent och bestämmer oss för att turista i gamla stan i stället. Tröttnar på gamla stan efter fem minuter, alldeles för turistigt. Går till Norrmalm och shoppar istället.

På kvällen möter vi upp Micke och några av hans kompis vid St Eriksplan. Är vid det här laget vansinnigt trött efter att ha sovit alldeles för lite i alldeles för många dagar, och efter alla upplevelser. Petra och Micke går hem till honom vid elva och jag går hem till Kungsholmen. Hinner knappt somna förrän Terror ringer och frågar om vi vill joina dem för öl och Magnus smsar och frågar om jag kommer till F12 ikväll också. Är alldeles för trött, somnar istället.

Onsdag 30 juni

Vi är lätt apatiska av trötthet, hoppar frukosten i kronobergsparken och går till Burger King istället. Går runt på stan och kollar i affärer lite och sedan hem till lägenheten för att hämta våra saker och ta tåget hem till Malmö.
Känns tomt att lämna Stockholm men skönt ändå att komma hem.

Såhär en dag i efterhand dominerar tomheten. Jag vill tillbaka.

Låg och solade tidigare idag, lyssnade på Thåström och blev så galet nostalgisk. För några år sen fick jag ett mail från W som jag delade lägenhet med ett tag i Spanien. Han skrev Av någon anledning tänker jag alltid på dig när jag hör den här låten och bifogade det här youtubeklippet:







Det är nog den finaste "komplimang" jag har fått. Har lovat mig själv att bara lyssna på den 10 gånger i sträck. Sen får det räcka.

Det är konstigt det där med att det inte alltid är ömsesidigt. Jag hade ingen aning. Jag var bara den naiva och rätt oförstörda tjugoåringen, han sex år äldre än mig och jävligt tuff. Det föll mig aldrig in...

Världens komplimang iallafall.

Ni vet ibland när man har glömt saker hos någon för att ha en orsak för att höra av sig/ses igen. Jag har gjort det, fast tvärtom. Jag glömde två ringar som jag fick i studentpresent (Den ena är en silverring med en gris i guld på. Redan som 19-åring hade jag en klar bild över vilka smycken som matchar min personlighet) hos en kille som jag verkligen inte ville träffa igen. Inte på något sätt.

Jag och Monk skulle vidga våra vyer i Lund och begav oss till Blekingska där de hade indieklubb. På dansgolvet spanade Monk in en väldigt söt amerikan, och jag tänkte att jag skulle hjälpa till lite så jag började snacka med hans inte alls speciellt söta kompis, Shaaandrej. Han har nog ett av de märkligaste utseendena jag har varit med om, kan liksom inte sätta fingret på vad det är som gör det så konstigt. En mycket olycklig genetisk kombination. Han var iallafall helt ok trevlig så vi var ute och rökte, dansade och hängde i baren.

När de stängde vid tvåtiden så gick vi fyra hem till Monk för att efterfesta, en ganska lång promenad eftersom Blekingska ligger sjukt off. Har ett svagt minne av att Shaaandrej försökte hångla upp mig och att jag förtvivlat försökte komma i kapp Monk och Brian som gick några hundra meter framför. Hemma hos Monk drack vi mer sprit (Varför verkar det alltid som en bra ide klockan tre på natten?) och lyssnade musik, inga mp3:s raderade denna gången, tills jag tyckte att det att det var dags att gå hem så att Monk kunde få omkull den där Brian. Såhär i efterhand kan jag inte riktigt förstå varför jag inte tog bussen hem ifrån Bankgatan utan istället följde med Shaaandrej upp till Delphi. Hoppas att det berodde på att bussen slutat gå.

Dagen efter förstod jag precis hur Monk kände sig när hon vaknade och trodde att David var jag. Första tanken när jag vaknade i ett vitt korridorsrum med en av de överjävligaste baksmällorna någonsin var "Fan va skönt, jag är hemma hos Monk". Sen vände jag på huvud och kunde konstatera att det var jag inte alls. Samlade lite kvickt ihop min saker, sa att jag var tvungen att gå och satte mig på 171:an. Väl hemma inser jag att mina ringar är kvar i Lund. Hade det var något billigare skräp hade jag struntat i det, men insåg att även om det kommer bli obehagligt så var jag tvungen att få tillbaka ringarna. Skickade Monk att hämta dem.

Ibland går jag in på hans facebook och kollar på foton av honom, det är lite som en trafikolycka. Man kan helt enkelt inte låta bli att titta. Mycket märkligt utseende. Intressant detalj är att han alltid har väldigt snygga flickvänner. Fantastisk personlighet?

I förrgår blev det sushi och sen öl på Debaser med Monk. Jag lyckades se helfel på klockan så det slutade med att vi gick hem vid halv tolv, en timme tidigare än vad som var tänkt. Det blev iallafall ingen efterfest den här gång. Monk brukar annars alltid vara den som ropar efterfest när de stänger, och det brukar alltid sluta mindre bra.

För några år sedan var jag och Monk på Wermlands en onsdagkväll (det var på den tiden det var mycket folk på Wermlands) och där stötte vi på några killar som jag pluggade med. Vid stängningsdags tyckte Monk av någon oförklarlig anledning att efterfest med en av dem, David, var en bra ide. Väl hemma hos Monk så är det första hon gör att ta sig linserna och ta på mysbyxor för att sedan parkera sig i soffan. Jag och datageniet David försöker sätta på lite musik och David raderar alla Monks låter, som tur är sover hon och märker ingenting. Efter en runda i köket så känner jag att tröttheten börjar komma smygande (även David började komma smygande, jobbig situation!) så jag lägger mig på Monks säng för att sova lite tills bussarna börjar gå igen på morgonen. David lägger sig såklart jämte och försöker hjälpa mig att somna genom lite boob-massage, inte ok! Så efter åtminstone tio tillsägelse och lite hot så slutar han, och vi somnar.

Jag vaknade vid femtiden och smög därifrån utan att väcka vare sig Monk eller David. Det som händer därefter är följande: (Linslös) Monk vaknar strax efter att jag har gått och ser att det ligger någon på sängen och tänker "Ahh, vad skönt, Sara är kvar" och går därefter in till toaletten. Vid ytterdörren ser hon ett bruna skor i storlek 44. Och eftersom jag såklart inte har bruna skor så går det upp för att det förmodligen är någon annan som ligger där. Så, på bussen hem får jag det här sms:et Det ligger en okänd människa på min säng. Vem är det? Kan jag kasta hans jacka på honom så att han vaknar och går? Innan jag hinner svara kastar Monk jackan på en väldigt förvirrad David som får gå hem till Kämnärs. Jag saknar efterfest hos Monk lite...

Jag hittade följande msn-konversation mellan mig och Petra:

				sara				Meen nä, han är lite för snygg, och har lite för bra musiksmak....
				sara				Jag får leta upp en nörd från lth istället :)
				petra				Haha
				petra				Tror jag inte på :)
				sara				Joo, se på M...han dissade mig....jag är alltid mittemellan....inte tillräckligt mainstream för mainstreamkillarna, inte tillräckligt rockig för rockarna osv....däremot verkar jag vara en nördmagnet av rang
				sara				:S
				petra				Det där lät precis som jag!
				petra				Jag får alltid nördarna
				petra				Passar inte in i någon speciell mall
				sara				Jaa, man ser för snäll ut....så alla nördar tycker att man är drömkvinnan :S
				sara				Och sen går man hem med nån i loafers...story of my life

Jag är en nördmagnet av rang. Av någon anledning tycks jag bara attrahera män med loafers, byxor ända upp till armhålorna och sådana där fruktansvärda golfrutiga tröjor. Och jag försöker verkligen att ge dem en chans, men det slutar alltid med att jag blir irriterad på deras mjäkighet och sedan får jag dåligt samvete för att jag inte är snäll mot dem.

I somras träffade jag en kille på dansgolvet på Debaser. Han hade en tight svart t-shirt, tighta jeans och en skinnjacka på sig samt hade lite halvlångt brunt hår. Vi bestämde att vi skulle ses dagen efter och när han ringer på min dörr så ser det ut som en helt annan kille. Han hade en röd och svart golfrutig tröja, loafers och ekonomrock på sig. Förmodligen tänkte han lite fel när han klädde på sig och trodde att jag skulle tycka att det var "välklätt". Just det ja, han hade med sig en stor blombukett också (och jag vet aldrig hur jag ska hantera sådant, det känns lite overkill).

Han var väldigt snäll och trevlig, vi kommer från samma stad och det var helt enkelt lätt att prata med honom. Han var en sån där kille som ville hålla handen offentligt, pratade om att ta med sitt Wii till mig... Och jag ville inte döma honom bara för att han har loafers (De bra killarna är ju oftast de lite mer nördiga). Så vi träffades några gånger till och jag försökte verkligen. Det blev inte bättre av att han har den sämsta hållningen jag har sett. Någonsin. Och det får mig att känna mig att känna mig som en ännu sämre människa för han berättade att när han var riktigt liten så råkade han ut för en bilolycka där en massa människor, bl a hans mamma, dog. Och tänk om han skadade ryggen då och så tycker jag att han borde sträcka på sig? Efter fyra dejter gick det inte mer. Till mitt försvar kan jag säga att jag tycker att det är falsk marknadsföring och att det inte bara är jag som är en hemsk människa här. Faktiskt.

I fredags var han på KB, den där hållningen gick inte att ta miste på. Jag hälsade inte utan såg honom bara på avstånd. Han hade en tjej med sig och det kändes bra att det finns folk som inte är lika ytliga som mig. För det var verkligen en jättefin kille.